Juljazzgala med vokala delikatesser

Julen kräver en viss behärskning men slår lätt över i frosseri. Det mesta är ändå glädje och gemenskap.Likt Claes Cronas Juljazzgala på ett knökfyllt Palladium i Malmö. Ifråga om vokala önskemål var det bara att frossa: Victoria Tolstoy, Vivian Buczek, Svante Thuresson, vokalgruppen Vocation och - Charlotte Perrelli.

Cherlotte Perrelli är ett starkt affischnamn som få och vars publiklockelse är väl dokumenterad på MalmöOperan med musikalen "Evita" med henne i huvudrollen. Resultat helt utsålt med över 60.000 biljetter från den 14 september till den 20 januari 2013! Nu skulle Claes Crona uppvisa en annan sida hos henne.

Frånsett sångarna fanns även trumpetaren Perter Asplund men vilken ändå är nästan lika bra som sångare i Mel Tormé-idiomet. Det ansåg inte minst kvällens programledare, 82-årige Arne Weise, som skapade känd julstämning med att tända ljusstaken, och från sin insuttna fåtölj knipa extra appålder genom att avslöja Malmö som sin födelsestad och att han spritt glädje i radio/TV i 60 år.

Nu spred han lika mycket trivsamhet med festliga anekdoter mellan varven som upptogs av bland annat Svante Thuressons hommage till Beppe Wolgers med dennes idag helt bortglömda "Vad jag åt som barn" med sina typiska Beppe-klurigheter från det engelska originalet "Only trust your heart".

Den hade Svante hämtat från den idag helt borglömda Hamburger Börs-showen och LP:n "Farfars gladbarn" från mitten av 1960-talet  Lyckligtvis har även jag den kvar i samlingarna med den härliga kvartetten Monicorna Zetterlund och Nielsen, Lissi Alandh och Sonya Hedenbratt. Ihop med den personkemiskt perfekta sköna kollegan Victoria Tolstoy blev det ett unisont parallellt möte i Gunnar Svenssons/Tage Danielsson ljuva "Karl Bertil Jonssons julafton". Med lite tur uppstod även en kreativ korseld med god spännvid mellan de två i "It´s allright with me".

Det var även "allright" mellan Malmös suveräna sånglärka Vivian Buczek när hon med Peter Asplund avverkade en "Tea for two" i känt Anita O´Day-tempo som svängde rejält när hastigheten kröp ner till ett kontrasterande gungande medium. I ett slags fördjupning istället för förenkling. Efter tepartyt blev det även en häftig "Night in Tunisia" där bådas scatövningar inte låg långt efter varandra i överraskande infalll. Idag är Vivian helt fullfjädrad med en scensäkerhet, väl fraserad engelska (inte minst) och charm som inte känns spekulativ.

På egen hand uppvisade Peter inte helt överraskande att det ökade ansvaret och ansträngingen lyfter fram sångarern lika mycket som den briljante trumpetaren han är. Bevisat inte minst i "My shining hour" (för kvällens tema omdöpt till christmas).

Malmöbosatta Victoria Tolstoy lyser självklart som en av Europas främsta. Med stort känsloregister, berörande bluesfeeling i Nancy Wilson-hägnet (även om Chaka Khan är stora förebilden) fick hon publiken att gunga och klappa 2/4 i en intenstiv tolkning av Buddy Johnsons svettiga "Since I fell for you". Eller som hon brukar säga: "Allt jag gör går på feeling".

Föll gjorde publiken plakat för den nästa okända sånggruppoen Vocation (bildad och drillad på Stockhoms musikhögskola), vilka överraskande lät som en förlängning av oändligt saknade Gals and Pals . Nästan med samma proffsiga drive, rytmkänsla och kollektivqa sångglädje som kom till uttryck i "Bye bye blackbird", "Without a song" och "It don´t mean a thing". Och naturligtvis gör det inte det när man uppvisade sina vokala skicklighet i några a capellanummer som The Real Group brukar briljera i kylslagen teknisk favör.

Att Charlotte Perrelli och jazz inte hänger samman hade Peter Asplund insett och istället skrivit ett arr på hennes megahits "Hero" och "Take me to your heaven", som märkligt nog i hennes tolkningar fungerade otvunget hyfsat svängigt. Däremot inte Charlottes Monica Zetterlund-hyllningar som för evigt är förknippade med dennes storhet sen hon lämnade den svenska kvinnliga sångartronen vakant.

Överallt ihop fanns Claes Cronas mästerliga pianospel  - lyhört melodiskt och i harmonisk fasthet, vaket och händelserikt från den mest subtila lyrism till spännande pauseringar med öppningar av nästan storbandsaktiga attacker i styrka och intensitet. Dessutom spontan, känner in minsta ögonblick och följer sina omedelbara ingivelser. Fritt och opretentiöst och ytterst upplyftande. Hans framlidne uppdragsgivare Putte Wickman formulerade sin beundran för Claes med att han var en pianist som spelade" amerikanskt" och inte som de flesta svenska kollegor - frökenaktigt.

Denna hans vokala juljazzgala gav rejäl mersmak för ett återupprepande nästa jul med sin starka publikontakt- och belåtenhet att ha fått valuta för entrépengen samt tillfredsställelsen att få möta dylik svensk proffsighet i sådan generositet.

Christer Nilsson

Juljazzgala på Palladium i Malmö den 16 december
Medverkande: Peter Asplund, Victoria Tolstoy, Svante Thuresson, Vivian Buczek, Vocation, Charlotte Perrelli, Arne Weise, Claes Cronas trio (Hans Andersson, bas, och Johan Löfcrantz, trummor).

Lägg till kommentar


Annonser