rss bred

facebook

Mailbox

Nummer 4 av OJ är tyvärr försenat och kommer i lådan omkring den 25:e!

Lindgren, Carl-Erik - klarinettist, tenorsaxofonist, skribent, radioman med mera

18 februari 1926 – 22 december 1977

 Lindgren-Carl-Erik

Carl-Erik Lindgren föddes i Luleå och blev tidigt intresserad av jazz och klarinettspel. Han ägnade sig så hängivet åt jazzen att skolgången blev splittrad, med gästspel i flera av landets internatskolor som följd, innan han så småningom tog studenten i Östersund – därtill direkt förmanad av sin store idol Åke Hasselgård.

Det var också denne som 1946 presenterade Lindgren för OJs redaktör och sedan uppmuntrade publiceringen av hans första större OJ-artikel om pianisten Arnold Ross i julinumret 1947.

Första gången Lindgren som musiker lät tala om sig i mer offentliga sammanhang var våren 1949 då Expressen presenterade en ”Landsortens Elitorkester”. Där kom han med som klarinettist och det ledde till att han hösten samma år fick jobb i Simon Brehms kvintett.

Hos Brehm började han också spela tenorsax, vilket sedan blev hans huvudinstrument. Han stannade hos Brehm ett par år och reste sedan sommaren 1952 på turné i Folkparkerna med Rolf Ericson. Hösten samma år spelade han med vibrafonisten och trumpetaren Holger Waern på Berzelii Terrassen i Stockholm. Därefter lämnade han i stort sett den aktiva musikerbanan.

Hans stora intresese var att skriva om musik och redan våren 1950 började han, vid sidan av spelandet, som redaktionssekreterare på OJ. Det visade sig snabbt att han var en ovanligt begåvad skribent. Han hade ett gediget kunnande och starkt engagemang framför allt ifråga om den musik som då räknades till den modernistiska.

Carl-Erik fick i musikerkretsar snabbt smeknamnet "Cool-Erik". Som recensent och även debattör var han knivskarpt välformulerad, och han hade stort inflytande över OJs innehåll och utveckling liksom över den svenska jazzens självbild, när han satte fokus på Bengt Hallberg, Lars Gullin, Åke Persson och andra av tidens unga begåvningar.

Våren 1956 gick han över till konkurrenten Estrad, där han skrev tills tidningen lades ner 1963. På 1950-talet inledde han också en karriär inom reklambranschen och arbetade som copywriter, främst i Stockholm men ett par år även i Malmö. Från slutet av 1950-talet till dess nedläggning 1966 var han också recensent i Stockholms-Tidningen. Under senare år frilansade han som reklamskribent och och medarbetade på 1970-talet även åter i OJ,

Under 1950- och 1960-talen medverkade han även flitigt i radio; berömd och utgiven på skiva är den intervju med John Coltrane som Lindgren för magasinsprogrammet "Jazzhörnan" spelade in under pausen mellan två konserter i Stockholm med Miles Davis kvintett våren 1960.

Han skrev därtill otaliga omslagstexter till jazzskivor, ofta på briljant amerikansk engelska och gärna osignerade. 1953 färdigställde han översättningen till svenska av Mezz Mezzrows självbiografi. Därefter följde översättningar av Alan Lomax ”Mr Jelly Roll” och Billie Holidays självbiografi. 1958 kom Lindgrens egen bok ”Jazzen går vidare”, tänkt som en fortsättning på Olle Helanders ”Jazzens väg”.

Föga av Lindgrens eget musikanteri finns bevarat på skiva. Han hörs på några enstaka inspelningar från 1950-52 med Simon Brehm, Rolf Ericson, Lars Gullin och Sonya Hedenbratt, samt en jamsessionsändning i radio 1950, som senare givits ut på cd.

Cd:

Svensk jazzhistoria vol. 6 (Caprice)

Lägg till kommentar


                                                                                             

Annonser

Senaste numret

Nummer 3/14 ute!

Omslag3-14 140px

Prenumerera på OJ ...