Sommarjazzveckan i Ljungskile pågår för fullt med ett varierat program som bjuder på bland annat bebop, boogie woogie och jazz manouche.
Göran Levin delar med sig av bilder och reflektioner:

Femtiotalet förde in jazzen i mitt liv och tog för alltid livtag. Jag hade min första omtumlande upplevelse med Roffe Ericsons amerikanska band som turnerade i Sverige . Alltsedan den dagen har upplevelserna duggat i tätt i mitt liv och till slut har det varit svårt att känna stor entusiasm.

Men, då och då händer det att att även jag kan drabbas av ett utbrott. ”Plötsligt händer det” för att citera Trisslotteriet. Livet startar i luckan sägs det ju och luckan i det här fallet är Ljungskiles sommarjazz. Där jag får lyssna på Chris Garrick som ruskar mig i hjärnan eller luggar mig i håret. En engelsman som spelar jazzfiol. Inte speciellt vanligt instrument i jazzen men det finns faktiskt några tunga namn som jag tagit till mig genom åren. Nr. 1 är förstås Stuff Smith men sen kommer de i raskt takt och utan inbördes rangordning: Asmussen, Venuti, Grappeli och Ponty är några av de viktigaste vägvisarna för mig.

Garrick hade inte en sur ton på hela kvällen och spelade något intro som fullständigt bröt ned allt eventuellt motstånd.

Dan efter var det dags för Sinne Eeg, denna danska som har allt som behövs:
Bra låtar, fin tajming, sjunger hur fint som helst. Svänger gör hon också och så finns ju Lars Jansson och Jesper Lundgaard, Alberto Pinton och Paul Swanberg på plats. Otroligt bra...