På scen

En ren jazzfamiljeaffär

För några år sedan upplevde jag ett embryo till en rent jazzig familjeaffär. Nämligen på Grand Hotells årligen återkommande novemberjazz i Lund. Då spelade Malmötrumpetaren Anders Bergcrantz med sin fru, pianisten Anna-Lena Laurin och deras sjungande döttrar Iris och Rebecka.

Nu har famijeprojektet vuxit till en turnerande ensemble med tillkomst av basisten Stefan Bellnäs, och som grädde på moset - trumslagren Victor Lewis. Gruppens Palladiumkonsert i Malmö (i arrangemang av Musik i Syd och Jazz i Malmö) bevisade att denna "familjeaffär" är här för att stanna. Det har man absolut inte gjort i utvecklingen.

Anna-Lena Laurin belönades förra året som årets kompositör vid P2:s Jazzkattengala. Med anledning av denna utmärkelse beställde SR nyskriven musik av henne, och gav dessutom fria händer att få den förverkligad och spelad på turné av sex fritt valda medlemmar.

Att dessa skulle bli maken Anders och deras döttrar samt Anders mångårige baspolare Stefan Bellnäs var lätt att förstå. Men inte valet av amerikanske trumslagaren Victor Lewis. Med en imponerade cv innehållande förflutet hos Woody Shaw, Stan Getz, Dexter Gordon, Art Farmer, Jay-Jay Johnson, The Manhattan Jazz Quintet med flera.

Och självklart även Anna-Lenas och Anders store favorit. Den personliga kontakten knöts på Ystads jazzfestival 2012 där Anna-Lena var "ambassadör".

Paret behövde verkligen inte motivera döttrarnas medverkan att ingå i deras så kallade Project. Iris framträder ofta med egen jazzkvartett i Dublin, och Rebecka fungerar under artistnamnet Raindear på den blå-gula elektroniska himlen. Nu fokuseras de med sina ordlösa vokala insatser ofta  som förstärkande "biiinstrument" till pappa Anders blixtrande trumpetutlevelser.

Bitvis med textsång och bitvis tillförande en annan dimension av vokal "scenografi" som höll ihop kompositionernas konturer. Här fanns en strävan att fånga det som  sker mellan det skrivna och det spontana utförandet av ordlösa  känslor som dröjde sig kvar. Till exempel när det kom till uttryck i både Anders egen "Nothing yet" till döttrarnas oaffekterade sångtolkning av Karin Boyes dikt "Hur kan jag säga?".

Anna-Lenas strukturerade komposition "In water " var en spännande, berörande och mångdimensioenell upplevelse. Skildrande känslor av att befinna sig ovan och under vatten, sträva uppåt och följa med ett stimulerande bubblande flow i upphörande av tyngdlagen. Med generösa ramar för Victor Lewis kunnande att verkligen spela trummor.

Både dynamiskt,variationsrikt, fantasifullt bland skinn och cymbaler som gav dramatisk  infallsrik tyngd åt kompositionens egenvärde.

Dessutom är Lewis en förträfflig kompositör som bland annat skrivit "Why?" Skivinspelad av Anders föredöme, trumpetaren Woody Shaws kvintett (i vilken Lewis ingick då). Något som Anders upplevde oförglömligt i  15-16-årsåldern.

- Och nu står jag här ett antal år senare med mina döttrar och spelar samma låt. Time flies...
Anders var självklart den brännande applådretande medelpunkten kring vilket det mesta centrerades. Självklar med  en sagolik teknik vilken var helt utan hinder för hans aldrig sinande idéflöde.

Själv  bidrog han med sin första komposition från 16-årsåldern (som musikstuderande helt utan självförtroende) vid musikhögskolan på S:t Petri i Malmö. Då som nu kallad "Bagatell" vilken han presenterade för en flöjtspelade vän som en okänd Erland von Kock-komposition (!). Något som denne helt accepterade.

Jag skulle nog vilja tillägga av liknelsen kunde lika gärna ha varit en okänd Lars Guillin-komposition med dess valsluftiga meditativa känslor och förföriska skiftande tonarter. Här liksom i övrigt briljerade hustrun Anna-Lena med spontanitet och lekfull mäktig puls i tangenterna. Det var inte osökt att Carla Bley dök upp i tankarna.

Att Anders är en virtuos instrumentalist på det befriande sättet, som förutsätter att känslan alltid är med i elegant klarhet i såväl teman som improvisationer, bevisades även i hans egen raffinerade "Going east". I denna familjekonstellation finns både bekräftelse som frigörelse ,och inte minst enorm spel-och sångglädje som indikerar på en spännande fortsättning.

Christer Nilsson

Laurin/Bergcrantz Projekt featuring Victor Lewis på Palladium i Malmö den 22 oktober. Medverkande: Anders Bergcrantz, Anna-Lena Laurin-Bergcrantz, döttrarna Iris och Rebecka, basisten Stefan Bellnäs och trumslagaren Victor Lewis.

 

Bergcrantz och Laurin på Metropol

LaurinMetropol

Anna-Lena Laurin, kompositör och pianist, är känd bland såväl jazz- som konstmusikvänner. För bl a Norrlandsoperan och Malmö operaorkester har hon bidragit med egna verk.

Läs mer: Bergcrantz och Laurin på Metropol

Max Schultz och Eric Wakenius Band gav mersmak

Schultz 12

Max Schultz och Eric Wakenius gitarr och sång backades av Micke Haglund keyboard, Michael Krönlein elbas och Chris Mongomery trummor. Alla inblandade har lirat i diverse konstellationer och har erfarenhet, teknik och känsla i överflöd.

Läs mer: Max Schultz och Eric Wakenius Band gav mersmak

Briljant och lyskraftigt med Sharón Clark

 Bild4

Vi får uppleva Sverigepremiär för den amerikanska sångerskan Sharón Clark när hon gästar Stardust på Lunds Nation, och kompas av Mattias Nilsson Trio. Sharón är ett verkligt fynd, som Mattias - på bästa Claes Dahlgrenvis - träffade våren 2012 på jazzklubben Smalls i New York.

Läs mer: Briljant och lyskraftigt med Sharón Clark

Konserthuset i Aneby – en tisdag


Så blev det plötsligt tätt mellan givarna i en ständigt pågående småländsk jazzfestival. Lördag i Alvesta och tisdag i Aneby.

I Anebys fina konserthus var det tämligen glest i bänkraderna. Det vankades en grupp, Örjan Hulténs Orion, som många kanske inte kände igen och därför valde den säkra vägen och stannade hemma. Synd, för många ”stammisar” missade en fin konsert med Hulténs kvartett och också ett spännande förband.

Förbandet kom som ofta i Aneby från Sommenbygdens folkhögskola i Tranås. Elever som börjat sina studier från höstterminen i år. Något bandnamn hade man inte bestämt, men i efterhand när jag fick namnen på musikerna, tyckte man att Josefin Stacy Group kunde vara rimligt. Eller Band eller kanske kvintett. Vi får väl höra nästa gång vad man enats om, för vi var flera som gärna hör denna ungdomligt våghalsiga grupp igen.

Man hade två sångerskor, Molly Göransson och Channa Riedel, som fungerade mycket väl ihop och framförde egna tolkningar av låtar från bland annat Laleh, The Knife och Kings of Leon. Inget särskilt lättsjunget eller spelat, utan skör och ganska gles musik som blev väldigt spännande. Mer sånt om vi får be!

Sedan Örjan Hulténs Orion som inledningsvis spelade material från sina två första album, Radio in my head och Mr Nobody. Fina teman som skapade plats för inspirerat solospel från i första hand pianisten Adam Forkelid. Verkade vara på spelhumör redan från början medan övriga tycktes behöva viss uppvärmning. Fint spel naturligtvis, men inget det slog gnistor om.

Så blev det istället i andra set, där man spelade ett par bluesbaserade nummer som höjde intensiteten i Hulténs båda saxofoner och även i Peter Danemos trummor. Den senare fick plats för ett par intensiva solon som var lagom långa och rytmiskt intressanta.

Man spelade även en Etyd nr 2 med arabiska influenser som för mig var kvällens höjdpunkt. Forkelid fortsatte med melodiskt och idérikt pianospel och Filip Augustsson fick utrymme för fina solon i flera nummer. Mycket av det som spelades i andra set kom från ett nytt, kommande album. Dock inte klart när detta skulle ges ut.

Efteråt var musikerna nöjda med kvällens spelning och speciellt den fina akustiken i konserthuset. Hultén spelade helt utan förstärkning och var också glad över hur fint basljudet gick ut i lokalen. Kul att höra för oss som på ett sätt tar stämningen och ljudet i konserthuset för givet. Egentligen fantastiskt att det finns en så fin konsertlokal i ett mindre (Okey då, halvstort!) samhälle på det småländska höglandet. Och att vi en vanlig vardagskväll kan höra så högklassig musik som i tisdags. Får återigen upprepa mitt och tror jag Aneby jazzklubbs motto – Levande musik är bäst ”hvergang”.

Text: Jan Strand
Foto: Göran Engström

 

Josefin Stacy Group: Molly Göransson och Channa Riedel vo, Tommy Johansson Tapper g, Josefin Stacy el-b, Tobias Gustafsson dr.

 Örjan Hulténs Orion: Örjan Hultén ts ss, Adam Forkelid p, Filip Augustsson b, Peter Danemo dr.

 

 

Annonser