panorama-annons ny

På scen

Jan Lundgren Trio på Metropol i Härnösand

 

Jan Lundgren trio, Metropol, Härnösand

 

 I onsdags spelade Jan Lundgren trio på Metropol. Det är inte varje jazzkväll som bjuder på så berömda och skickliga musiker även om Öbacka Jazz och blues haft osedvanligt många svenska och internationellt kända musiker som gäster denna vår. Jan Lundgren är en av vårt lands mest erkända pianister såväl i Sverige som utomlands.

 

Med snart ett femtital egna skivor och flera fina utmärkelser kunde han lägga en till i fjol för soloplattan All By My Self som utsågs till årets skivetta av brittiska tidskriften Jazz Journal. Jans trio har den klassiska sättningen piano, bas och trummor. Pianot trakterade han själv mästerligt även om ljudbilden i början av konserten behövde justeras. Trions basist är Mattias Svensson som spelat med Jan under snart ett par decennier. Hans basspel var både snabbt, melodiskt och rytmiskt medryckande. Mattias själv formligen dansade med sin bas vid flera av de solon han under publiken gillande spelade under kvällen. Bakom trummorna återfanns bandets tredje medlem Zoltan Csörsz. Han trumspel var distinkt varierat med väl valda kombinationer av hi hat, cymbaler, virveltrumma och pukor. Allt efter som kvällen fortlöpte tog Zoltan tydliga initiativ till Mattias och Jan gillande.

 

Jans pianospel då? Jodå, ingen lämnade Metropol denna afton utan att uppskattande prata om Jans varierade anslag i ackorden och aldrig sinande förmåga att variera fingerspelet i mängder av solon och tempobyten i låtarna. Låtvalet var blandat med en del egna kompositioner och av storheter som Oscar Petterson och Duke Ellington och den svenska visskatten med låtar som Visa vid vindens ängar klingade lika väl i jazzton som For once in my life – Konserten arrangerades i samarbete med Estrad Nord.

 

Text: Anders Olofsson

 

Jan Allan och Georg Riedel gästade Mathias Landaeus på Mejeriet

Underground, Mejeriet Lund: Mathias Landæus med gäster

Jan Allan tp, George Riedel b, Mathias Landæus p

 

Jag hinner just undan regnet, in till Mejeriets konsertlokal för att höra Jan Allan avsluta klassikern  All the things you are  med hjälp av sin suggestiva, flämtande ton och känsliga frasering.

Unge Landæus har denna gång engagerat gästartister som inte går av för hackor, nämligen två legender inom den svenska jazzen. Förutom Allan ingår även icke helt obekante basisten George Riedel i trion som tillsammans med Landæus utvecklar ett solitt samarbete över generationsgränserna. Allan och Riedel är ju inte längre några ungdomar, men några ålderskrämpor märker vi inte alls av.

Detta demonstreras med önskvärd tydlighet i en melodi som ingick i repertoaren under turnéerna förr i tiden, kallad  Samba Strip-tease – men vid spelningar i kyrkliga sammanhang såg man sig nödsakad att kalla låten enbart Samba

De båda veteranerna ingick dazumal i en trio tillsammans med Bengt Hallberg som hette Trio con tromba  – en parafras på ett av den tidens mest kända dansband.

Från Hallbergs penna kommer kompositionen Mulen- som enligt Allan tydligen syftade på någonting i Bengts utseende - plus kufiska Waltzanova, i både tre och fyrtakt samidigt (!). Ur Lars Gullins musikskatt undfägnas vi låten  Happy Again-och visst blir man lycklig igen en sådan här afton.

En sordinerad Body and Soul  försätter publiken i en slags trance och enligt Jan Allan ställs en av livets viktigaste frågor i  What is this thing called love . Allan kan pendla mellan ett skarpt aggressivt spel och en varsam, känslofull frasering, Riedel klättrar högt uppe på bashalsen - han utnyttjar verkligen hela registert och som vanligt halvligger han över instrumentet.

Mathias är en lyhörd och känslig ackompanjatör, backar de äldre kollegerna på förnämligt sätt, men han kan även ta för sig i egna kraftfulla solon.

Under femtiotalet var det vanligt att jazzmusiker fick agera dansband och kuska runt i svenska folkparker och som avslutning på sådana”gigs”spelade man ofta den smäktande Tangerine – och denna blir också kvällens ”sista dans” på Mejeriet.

Text: Per Wikén

Succé för skånskt storbands-battle

Nästan per automatik blev det stor succé (publikt som musikaliskt) då Harry Arnold-sällskapet i Malmö för tredje året i rad på Konserthuset arrangerade ett bigbandbattle mellan Amiralens och Z storband i Malmö. Ett väloljat arrangemang med konstanta smittande breda leenden mellan numrerna för en "publik som i majoritet minns och som varit med". Till exempel att Helsingborgsborne Arnold ledde från 1941 Folkets parks dansorkester i Malmö vilken efter hans inträde hette Harry Arnolds orkester. Där spelade han både altsax och sjöng. Thore Ehrling hörde talas om Arnolds framgångsrika och populära ledarskap i Malmö och (med Olle Helanders förenade kraft) banade vägen för honom att  ta hand om det nystartade Radiobandet med idel svensk jazzelit. The rest is history. Inte minst samarbetet med Quincy Jones till vilken han denna konsert lämnat en hel del arrangemangsavtryck till Amiralens storband med en del oldtimers som varit med under många Arnoldår i Malmö.

Liksom representanter ur den fulltaliga publiken (1 400 platser utsålda) som lokalt och långväga via abonnerade bussar ständigt ställer upp årligen för att applådera och torka en tår åt bland annat Arnolds legendariska efterlämningar som oundvikliga (och nu framförda) "Stand by", "Kinda blues", arret til "Sunday" och så vidare. Och inte minst för gästsolisterna Nisse Landgren och trumpetaren Magnus Johansson.

Z Big Band under Martin Lavröds ledning är en för mig lite udda företeelse då jag enbart upplevt dem under detta årliga Arnold-evenemang som nästa år blir på nybyggda Malmö Live. I alla fall vad som går att upptäcka via annonser. Vilket är synd för Lavröd har en ovanligt väldrillad och lovande organisation med ett påtagligt fint stingande brass och nyanserad saxsektion. Nu spelade de och Amiralens storband ofta både unisont och var för sig mellan Landgrens och Johanssons suveräna uppvisande solon. Vilket fungerade vältajmat och friktionsfritt. Men i avsaknad av spännande solister. Trots att båda banden hade generationsöverskridande medlemmar.
Även om nu detta sköttes och överträffade all förväntan med Skillingebosatte Landgren och Göteborgske frigående trivselskämtaren Johansson. Kvällen till ära matchande mästertrombonistens kända röda instrument med likaledes färgad trumpet!

Ihop med Z Big Band briljerade Landgren inte oväntat elegant i Martin Lavröds "Meet Nisse Landgren" med nästan samma personliga solistuppsving som förärades  Benny Bailey i Quincy Jones liknande tribut. Minst lika imponerade som storbandens gemensamma tolkning av Sammy Nestico's utmanande "The heat is on". Det hettade verkligen om öronen!
Magnus Johansson å sin sida är den typ av trumpetare med "stålambis och höjdsträcka" som skulle fått Kenton eller Ferguson himla med ögonen och genast locka med fast plats. Nu har Johansson en rätt kommersiell brokig bakgrund med allt från medverkan i 60-talets Little Mike and his Sweet soulband (i vilken Anders Berglund även ingick) till Lasse Kronérs populära tv-serie Diggilo.

Det blev naturligtvis uppvisning av dubbel bemärkelse i den högre skolan i grandiost trumpetssmäck. Från "Over the rainbow", Hoagy Carmichaels "Star dust" till utmaningen av Maynard Fergusons tolkning av Leonard Bernsteins "Maria" från West Side Story. Klart imponerande till publikens uppgivna huvudskakningar var även hans tolkning av Nino Rotas ledmotiv till filmerna "The Godfather".

– Den brukar jag spela i kyrkor. Men med tanke på filmernas mångfald av våldsamma blodiga maffiamord har jag då döpt om den till "Gud Fader", raljerade Magnus Johansson. Helt på sin "mammas trygga swinggata" ihop med Landgren i Neal Heftis Basieavlämning "Duet" och Arnolds "Kinda Blues" i Harry James framtoning. Det fanns även vokalt hörvärt som Amiralens storbands sångare – Christina Nordstrand, som säkert har Dinah Washington-kassetter till huvudkudde, och Petri Soikkeli vilken hade den goda smaken att framföra Stephen Sondheims läckra men sällan hörda "All I need now is the girl" med osviklig mersmak.

Landgren tog privata historiska förtecken med att berätta om sin Degerfors-mammas favorittrombonist – Tommy Dorsey. Vilken även blev hans första inspiration och kratsade entréen för oundvikliga "I'm getting sentimental over you". Landgrens prisade turnerande Sinatra-hyllning (med anledning av dennes 100 år) gav utrymme för både en inlevelserik sångtolkning av  "I thought about you". En logisk förhandspluggning av sommarens Brantevikattraktioner med just Sinatrahyllningen (ihop med Miriam Aida, Jan Lundgren, Göran Söllscher) den 17 juli och efterföljande Gunhild Carlings Big Band med mera.

I augusti blir det traditionellt en Harry Arnold-kväll på Pildammarna i Malmö med storband. Fast denna gång med ett traditionsbrytande. Inte med som vanligt Amiralens storband utan Malmötrumslagaren Roger Bergs Big Band! Plus årets stipendiater – trombonisten Jan Slåttenäs och 26-årige Malmö-basisten Simon Petersson. Den senare får 3000 kronor i egenskap av Stand By's ungdomsstipendiat.

Storbandskväll i Harry Arnolds anda med Amiralens storband och Z Big Band samt gästsolisterna Nisse Landgren och Magnus Johansson på Konserthuset i Malmö den 29 mars.

Christer Nilsson

Laura Fygi på celeber snabbvisit

Modern var magdansös från Egypten. Uppväxten skedde i Uruguay och hennes nationalitet härstammar från den holländske fadern. Från denna minst sagt globala bakgrund har Laura Fygi under 25 års solokarriär utvecklat och formfulländat en typ av lättlyssnad jazzsång som är kort och gott i världsklass. Stilen som sådan kan attrahera mer eller mindre men sångkvaliteten är av definitivt högsta karat.  

Läs mer: Laura Fygi på celeber snabbvisit

Bernt Rosengren tolkar Monk

Bernt Rosengren är ett unikum i svenskt jazzliv. Efter provspelning inbjöds han 1958 att medverka vid Newport Jazz Festival i USA. Allt sedan detta ungdomsäventyr i jazzens hemland har Bernt Rosengren tillhört den yppersta kretsen av jazzutövare.

Läs mer: Bernt Rosengren tolkar Monk

Gyllene Skivan

guldcd neutraltext 
2014

Resultatet presenteras i OJ #2 2015

Annonser

Annonser