Vibe jazzfestival: Gemenskapens annalkande triumf

Eirik-Lund

I en av Musikhögskolan i Malmös konsertsalar sitter en samling elever från bland annat estetiska programmet vid gymnasiet Nya Malmö Latin och från Musikhögskolans jazzutbildning. Merparten av de cirka 90 individerna i rummet är de sällsynta eleverna från Skurups och Fridhems folkhögskolor. Vibe jazzfestival har lyckats locka de annars så skygga folkhögskoleeleverna ur deras dunkla skrymslen på den skånska landsbygden.

 När vi för några år sedan hade Musikhögskolans öppet hus noterade vi att det inte var så många från jazzförutbildningarna som kom hit, säger Mattias Hjorth, kursledare på jazzmusikerutbildningen vid Musikhögskolan i Malmö.

Olle-Wullt

Förklaringen verkade vara att eleverna prioriterade verksamheten på de egna skolorna i stället för att besöka Musikhögskolan i Malmö. Musiklinjerna på Skurups och Fridhems folkhögskolor är Nordens i särklass mest populära förutbildningar i improvisationsmusik. Bland skolornas alumner finns många av svensk jazz mest välkända musiker. Det finns inte många incitament att lämna den stimulerande miljön, men ett gemensamt problem i Skurup och Svalöv (där Fridhem ligger) är att det inte finns någon utomstående publik att spela för. Ur detta predikament grundade Mattias Hjorth Vibe jazzfestival tillsammans med Mats Holtne och Fredrik Kronkvist, kursledare på Fridhems respektive Skurups folkhögskola.

– Tanken var inte i första hand att skapa ett intresse för Musikhögskolan i Malmö utan att sammanföra dem som studerar jazz på Skurups och Fridhems folkhögskolor under ett och samma tillfälle, så att alla kunde ses och lyssna på varandras musik. Att det sedan är på Musikhögskolan som Vibe har förlagts känns naturligt eftersom Malmö ligger mest centralt och kan tillhandahålla med lokaler och utrustning, säger Mattias Hjorth.

Volyf

Först att äntra scenen på årets festival är gästföreläsare Lindha Kallerdahl. Hon är sedan länge etablerad inom svensk jazz och improvisationsmusik – prisbelönt och aktiv i ett flertal musikaliska sammanhang runt om i världen och har själv gått på Skurups folkhögskola.

Hon pratar om sökandet efter att få göra det man vill utan att behöva utsättas för andras åsikter. "Jag vill inte höra att jag är bra. Jag vill höra att jag får vara med", säger hon och illustrerar genom att på bas och sång framföra "Let's dance, let's be something we're not". Stycket övergår till randomiserat basplink och groteskt tungomålstal i en stil som återfinns på hennes senaste skiva, ”Gold” från 2012.

Genomgående uppmanar Lindha Kallerdahl oss att vara snälla mot oss själva och att inte vara dömande. "Ni behöver inte konkurrera. Det finns bara en av dig, ingen med samma uttryck, så det finns ingen att tävla mot.” Hon är inne på något väldigt relevant. Genom stora delar av jazzvärlden går en individualistisk ådra.

Den traditionella jazzen grundar sig på framförandet av improviserade solon. Fokus ligger på den enskilde musikern. Konsertarrangörer bokar en artist, inte ett band. Skivbolag signerade i första hand en musiker, inte en grupp. Konkurrensen inom jazzen är hård. Få lyckas att gå från att vara en av de många utbytbara, till att bli oumbärlig och eftertraktad. Trenden har emellertid börjat skifta. Allt fler band med fasta medlemmar bildas och detta exemplifieras på Vibe jazzfestival.

Lindha Kallerdahl avslutar sitt föredrag a cappella i samma stil som hon började. Det inte vidare lyssnarvänligt, men befriande. Kallerdahl driver hem poängen att inget är fel, alla är bäst, allt är musik – till och med plötsliga skrik och infernaliskt mässande på glossolali. Det är mot denna bakgrund Vibe jazzfestival 2014 äger rum.

Nana-Pi-Aabo-Larsen-och-Stefan-Schneider

De flesta stilar inom jazzgenren finns representerade i någon form: fritt, fjäll, bop, bebop, vispop, swing, ching-ka-ling, fusion och Nana Pi Extemporary 9. Det sistnämnda är ett konceptuellt band snarare än en stil, men i sammanhanget är det unikt. Nana Pi Aabo Larsen spatserar runt och tecknar och viftar för att leda de sju (en saxofonist och en tubaist saknas) musikerna i semi-strukturerad improvisation.

Allting börjar och slutar med dirigenten, så musikerna kan tryggt lämna sina konstnärliga bekvämlighetszoner under premissen att Nana Pi ansvarar för deras utflykter. Vid soundcheck är gruppen fortfarande osäker på vilka tecken som betyder vad och hur de ska tolkas. Trots detta skapas bitvis medryckande musik. Konceptet kan bli riktigt intressant när bandet har blivit mer samspelt.

Den musikaliska tyngdpunkten på Vibe jazzfestival ligger på orginalmusik. Vid ett tillfälle hör jag standardlåten ”My romance” spelas när jag rör mig mellan konserterna. Gruppen Saga framför” Let’s fall in love” i 6/4-takt, i ett originellt arrangemang av basisten Stina Andersdotter.

Karolina-Almgren-och-Stina-Andersdotter

Det är svårt att göra en samlad analys av musiken på festivalen. Totalt spelar 17 stycken band, på tre scener, under sex timmar. Den tydligaste trenden är att jazzutbildningarna blir mer jämställda. De kvinnliga musikerna är fler än tidigare och finns representerade på alla instrument.

Maja-Akerman-och-Marcus-Karlsson

Det är framför allt glädjande att se en hopplöst misogyn tes – formulerad av en musikhögskolelärare som ska förbli anonym – motbevisas: Att kvinnliga gitarrister inte kommer in på högre musikerutbildningar för att de inte kan spela tillräckligt snabbt. Gitarristen Charlotta Andersson uppvisar goda tekniska och musikaliska färdigheter i bandet Charlottas burnin’ trio. Om Vibe jazzfestival kan förnimma något om framtida tendenser inom svensk jazz, är det framför allt att damerna håller på att ta sin rättmätiga plats på jazzscenen.

Text & foto: Theo Hagman Rogowski

 

Duo Naranjo-Weurlander på Kulturmejeriet

Bild1

Vykort från Kulturmejeriet i Lund 1 februari 2014

Jag har på trenne olika sätt upplevt den färgstarka Duo Naranjo-Weurlander med sin glödande nytango i en finsk-latinamerikansk tappning.

Läs mer: Duo Naranjo-Weurlander på Kulturmejeriet

Jazzen står stark i Paris

UmlautBigBand 550

Paris lockar en rad svenska jazzmusiker numera.

– En av orsakerna är att jazzen har en så ung publik i Paris. Det får scenen att bubbla här, säger svenska sångerskan Sofie Sörman, bosatt i Paris.

Läs mer: Jazzen står stark i Paris

Copenhagen Jazz Festivalen: första dagen

L1001376

 Med förhandsinformation i form av appar, affischer, gratis programblad, ja, Gud vet allt, är CJF’s första dag 5 juli 2013 inne.

Läs mer: Copenhagen Jazz Festivalen: första dagen

CPH 2013: Programrelease

 

ProgrammetPresenteras

 

- Dags igen med förnyelse, säger CJF’s musikschef Kenneth Hansen när han presenterar årets program på Jazzhouse.

Läs mer: CPH 2013: Programrelease

Bert Levin - en sann jazzmecenat

Forkelid-och-Strokirk

–Jazzen har givit mig så mycket. Detta är mitt sätt att ge tillbaka.

Orden yttrades av jazzmecenaten Bert Levin när han offentliggjorde beslutet att ta tre miljoner kronor från den egna plånboken till en Stiftelse för jazzmusik. Stipendieutdelningen inleddes 2006 och årligen får fyra musikbegåvningar vardera 75 000 kronor.

Vilket betyder att kapitalet minskar med 300 000 varje år och efter ett decennium är det slut.

Läs mer: Bert Levin - en sann jazzmecenat

                                                                                             

Annonser