panorama-annons ny

Laura Fygi på celeber snabbvisit

Modern var magdansös från Egypten. Uppväxten skedde i Uruguay och hennes nationalitet härstammar från den holländske fadern. Från denna minst sagt globala bakgrund har Laura Fygi under 25 års solokarriär utvecklat och formfulländat en typ av lättlyssnad jazzsång som är kort och gott i världsklass. Stilen som sådan kan attrahera mer eller mindre men sångkvaliteten är av definitivt högsta karat.  

Läs mer: Laura Fygi på celeber snabbvisit

Succé för skånskt storbands-battle

Nästan per automatik blev det stor succé (publikt som musikaliskt) då Harry Arnold-sällskapet i Malmö för tredje året i rad på Konserthuset arrangerade ett bigbandbattle mellan Amiralens och Z storband i Malmö. Ett väloljat arrangemang med konstanta smittande breda leenden mellan numrerna för en "publik som i majoritet minns och som varit med". Till exempel att Helsingborgsborne Arnold ledde från 1941 Folkets parks dansorkester i Malmö vilken efter hans inträde hette Harry Arnolds orkester. Där spelade han både altsax och sjöng. Thore Ehrling hörde talas om Arnolds framgångsrika och populära ledarskap i Malmö och (med Olle Helanders förenade kraft) banade vägen för honom att  ta hand om det nystartade Radiobandet med idel svensk jazzelit. The rest is history. Inte minst samarbetet med Quincy Jones till vilken han denna konsert lämnat en hel del arrangemangsavtryck till Amiralens storband med en del oldtimers som varit med under många Arnoldår i Malmö.

Liksom representanter ur den fulltaliga publiken (1 400 platser utsålda) som lokalt och långväga via abonnerade bussar ständigt ställer upp årligen för att applådera och torka en tår åt bland annat Arnolds legendariska efterlämningar som oundvikliga (och nu framförda) "Stand by", "Kinda blues", arret til "Sunday" och så vidare. Och inte minst för gästsolisterna Nisse Landgren och trumpetaren Magnus Johansson.

Z Big Band under Martin Lavröds ledning är en för mig lite udda företeelse då jag enbart upplevt dem under detta årliga Arnold-evenemang som nästa år blir på nybyggda Malmö Live. I alla fall vad som går att upptäcka via annonser. Vilket är synd för Lavröd har en ovanligt väldrillad och lovande organisation med ett påtagligt fint stingande brass och nyanserad saxsektion. Nu spelade de och Amiralens storband ofta både unisont och var för sig mellan Landgrens och Johanssons suveräna uppvisande solon. Vilket fungerade vältajmat och friktionsfritt. Men i avsaknad av spännande solister. Trots att båda banden hade generationsöverskridande medlemmar.
Även om nu detta sköttes och överträffade all förväntan med Skillingebosatte Landgren och Göteborgske frigående trivselskämtaren Johansson. Kvällen till ära matchande mästertrombonistens kända röda instrument med likaledes färgad trumpet!

Ihop med Z Big Band briljerade Landgren inte oväntat elegant i Martin Lavröds "Meet Nisse Landgren" med nästan samma personliga solistuppsving som förärades  Benny Bailey i Quincy Jones liknande tribut. Minst lika imponerade som storbandens gemensamma tolkning av Sammy Nestico's utmanande "The heat is on". Det hettade verkligen om öronen!
Magnus Johansson å sin sida är den typ av trumpetare med "stålambis och höjdsträcka" som skulle fått Kenton eller Ferguson himla med ögonen och genast locka med fast plats. Nu har Johansson en rätt kommersiell brokig bakgrund med allt från medverkan i 60-talets Little Mike and his Sweet soulband (i vilken Anders Berglund även ingick) till Lasse Kronérs populära tv-serie Diggilo.

Det blev naturligtvis uppvisning av dubbel bemärkelse i den högre skolan i grandiost trumpetssmäck. Från "Over the rainbow", Hoagy Carmichaels "Star dust" till utmaningen av Maynard Fergusons tolkning av Leonard Bernsteins "Maria" från West Side Story. Klart imponerande till publikens uppgivna huvudskakningar var även hans tolkning av Nino Rotas ledmotiv till filmerna "The Godfather".

– Den brukar jag spela i kyrkor. Men med tanke på filmernas mångfald av våldsamma blodiga maffiamord har jag då döpt om den till "Gud Fader", raljerade Magnus Johansson. Helt på sin "mammas trygga swinggata" ihop med Landgren i Neal Heftis Basieavlämning "Duet" och Arnolds "Kinda Blues" i Harry James framtoning. Det fanns även vokalt hörvärt som Amiralens storbands sångare – Christina Nordstrand, som säkert har Dinah Washington-kassetter till huvudkudde, och Petri Soikkeli vilken hade den goda smaken att framföra Stephen Sondheims läckra men sällan hörda "All I need now is the girl" med osviklig mersmak.

Landgren tog privata historiska förtecken med att berätta om sin Degerfors-mammas favorittrombonist – Tommy Dorsey. Vilken även blev hans första inspiration och kratsade entréen för oundvikliga "I'm getting sentimental over you". Landgrens prisade turnerande Sinatra-hyllning (med anledning av dennes 100 år) gav utrymme för både en inlevelserik sångtolkning av  "I thought about you". En logisk förhandspluggning av sommarens Brantevikattraktioner med just Sinatrahyllningen (ihop med Miriam Aida, Jan Lundgren, Göran Söllscher) den 17 juli och efterföljande Gunhild Carlings Big Band med mera.

I augusti blir det traditionellt en Harry Arnold-kväll på Pildammarna i Malmö med storband. Fast denna gång med ett traditionsbrytande. Inte med som vanligt Amiralens storband utan Malmötrumslagaren Roger Bergs Big Band! Plus årets stipendiater – trombonisten Jan Slåttenäs och 26-årige Malmö-basisten Simon Petersson. Den senare får 3000 kronor i egenskap av Stand By's ungdomsstipendiat.

Storbandskväll i Harry Arnolds anda med Amiralens storband och Z Big Band samt gästsolisterna Nisse Landgren och Magnus Johansson på Konserthuset i Malmö den 29 mars.

Christer Nilsson

Bernt Rosengren tolkar Monk

Bernt Rosengren är ett unikum i svenskt jazzliv. Efter provspelning inbjöds han 1958 att medverka vid Newport Jazz Festival i USA. Allt sedan detta ungdomsäventyr i jazzens hemland har Bernt Rosengren tillhört den yppersta kretsen av jazzutövare.

Läs mer: Bernt Rosengren tolkar Monk

Lars Jansson trio med Veronica Mortensen




En tät, samspelt och energisk trio bjuder på högkvalitativ musik inför en, som vanligt, välbesatt källarlokal på Lunds Nation.

Läs mer: Lars Jansson trio med Veronica Mortensen

All Included, spirituell friform på Rönnells

Foto: Lars Jönsson

All Included

Rönnells Antikvariat, Stockholm, 10 mars.

Martin Küchen – saxofoner, Niklas Barnö ­ trumpet, Mats Äleklint – trombon, Jon Rune Strøm – kontrabas, Tollef Østvang – trummor.

Fragmentarisk och fri, men med ständiga återkopplingar till teman. Kvintetten All Includeds musik rör sig över breda fält när de spelar på Rönnels Antikvariat vilken utgör en kongenial scen för ny spännande jazz med sin intima inramning. All Included spelar låtar från nyligen utgivna skivan Satan in plain clothes. Martin Küchen leder kvintetten i spirituella tongångar vilket öppnas i ett stillsamt och sorgset stycke. När kompet sedan kommer in kokar det i bakgrunden och driver musiken i en framåtrörelse där Äleklint tar över och spelar ett inspirerat solo.

Det är intressant att ser hur gruppens medlemmar interagerar. De ger plats åt varandra och alla tar initativ till ledarrollen. Efter ett tag bryts det upp och ledaren får aldrig tala till punkt, då är ”kollektivet” på plats och pulveriserar initativet eller kommenterar och förstärker uttrycket. Musiken är på samma gång extatisk/spirituell som fri/sönderhackad. Kompet med basisten Jon Rune Strøm och trumslagaren Tollef Østvang är lyhört och ständigt närvarande när de bygger upp och förtätar stämningar och känslolägen. Trots detta så hamnar de ändå något i bakgrunden en kväll som den här, då fokuset mest hamnar på de tre starka karaktärerna i blåssektionen.

Gruppen för kvällen är en sammansättning med personer som har flera gemensamma nämnare i projekt som Küchens Angels 9 ( Küchen, Äleklint), Je Suis (Äleklint, Barnö) och Fire! Orchestra (Küchen, Äleklint, Barnö). Niklas Barnö har för kvällen ersatt den ordinarie trumpetspelaren Thomas Johansson. All Included spelar frijazz där teman och kollektiva melodier utgör en viktig byggsten i kompositionerna. Musiken rör sig med rötter i frijazz, blues, balkan och klezmer. Det finns gott om solistiskt utrymme men improvisationerna är i första hand kollektiva. Blåssektionens roll är rörlig när den tar på sig olika roller att kommentera, accenturera, spräcka upp och stämföra med solisten.

När andra set börjar känns kvintetten mer fokuserad. Första låten Free Courdes är ett stycke med punkterad rytmik från hela ensemblen och ovanpå det flyter Küchen ut i ett fritt solo som utforskar altsaxofonens register. Trummisen och basisten bygger upp en polyrytmisk vägg för solisterna att jobba emot. Basisten Jon Rune Strøm tar sedan över kommandot i ett extatiskt solo där han ömsom spelar på hela greppbrädan, slår och vrider ut alla tänkbara och otänkbara ljud samtidigt som ljud från munnen används som en extra dimension i solot. I slutet av solot fyller trummisen Østvang ut bassolot i en drömliknande rytmisk sekvens. Explosiviteten och närvaron i ensemblen är tät och sammanhållen.

Setet rundas av med Satan in plain clothes som har ett mer traditionellt rockbeat i trummorna. Küchen har nu bytt till tenorsax och spelar alternerande basgångar på saxen tillsammans med basisten, vilket han senare lösgör sig från genom explosiva stötar och kommentarer. Som extranummer spelar kvintetten War in a Child från förra skivan Reincarnation of a Free Bird och när Äleklint sedan tar över kommer kvällens höjdpunkt i ett fantastiskt och själfullt sordinerat trombonsolo, som blandar lika delar blues, balkan och voodoo magi.

Tommy Lindström

Jernberg i högform i modern opera

Folie à Deux
Mahogany Opera Group, Sofia Jernberg, Finnur Bjarnason.
Kulturhuset, Stockholm den 14 mars.

Läs mer: Jernberg i högform i modern opera

Gyllene Skivan

guldcd neutraltext 
2014

Resultatet presenteras i OJ #2 2015

Annonser