Nummer 6/14 ute!

OrkesterJournalen #6 2014

Prenumerera på OJ


OJ:s existens hotad!

 

Nu vill Alliansen strypa kulturstödet för tidskrifter...

Läs mer här >>


rss bred

facebook

Ge bort en prenumeration på OJ som julklapp - Nyhet i år är ungdomspris 225 kronor

Lina Nyberg Band med Norrbotten Big Band 19/11

Metropol 19/11

Onsdagskvällen den 19/11 trängde Norrbotten Big Band ihop sig med Lina Nyberg band på Metropols scen, ett projekt i sig att rymma så många musiker på en liten yta. Konserten inleddes med en 20 minuter lång version av Linas verk Sirenades, en titel konstruerad från orden Sirens från den grekiska mytologin, Sirens, hornen som varnar för kriget och Serenade, sången till den du älskar. Det långa stycket kom att sätta kvaliteten för hela konserten, som bestod av musik som framförallt skrivits av Lina själv.

Lina Nyberg

För den jazzälskare som gillar det lite kontrollerat experimentella men ändå inte allt för krävande var detta en musikupplevelse som levde kvar i den egna kroppen flera timmar efter konsertens slut. Norrbotten Big Band bidrog denna afton med tre blåssektioner om fyra till fem musiker per sektion i vilka ingick kända musiker som Håkan Broström, Bo Strandberg, Robert Nordmark mfl.

Håkan Broström

Storbandet kompletterades med Linas eget band där Peter Danemo på trummor spelade en mycket central roll i dubbel betydelse. Förutom att utgöra rytmikens centrum spelade han initiativrikt och expressivt och vi var många i publiken som viskade gillande till varandra. I den stora dubbelorkestern återfanns även Cecilia Persson med sitt karaktäristiska anslag och uttryck på pianot.

Norrbotten Big Band

Många fler borde nämnas och hyllas men jag avslutar med att understryka att Linas sång i kombination med sina korta spontana reflektioner bidrog till att vi gäster åter fick en upplevelsevärd Jazzkväll i regi av Öbacka Jazz och Blues på Metropol.

-Jo, ni som inte var där, köp Linas dubbel CD med NBB och sitt eget band, Sirenes/Monsters!

Text & bild: Anders Olofsson

 

Jesper Thilo - Stardust Lund 28 nov

En varm ton, flytande frasering, oemotståndligt sväng – nu är han här igen, danske fantomtenoristen Jesper Thilo med uppdrag att behaga skånska jazzdiggare.

Jesper Thilo och Roger Svedberg

Och han låter som han alltid gjort, Thilo uttrycker sig fortfarande med samma självklara kraft och pondus som förr i tiden. Det är inte utan att man förstår att Jesper levt i samma kommun som tenorgiganterna Dexter Gordon, Ben Webster, Don Byas och tydliga spår från dessa tre gentlemen finns med i Thilos uttryckssätt.

Ännu vital och spelsugen gör han ingen besviken, visar inga tecken på trötthet eller ålderskrämpor, trots att ha varit i gång ca 45 år - han blev ju redan 1971 utsedd till årets jazzmusiker i Danmark.

Denna afton, hyllas vibrafonisten Milt Jackson där Roger Svedberg fått det ärofulla uppdraget att personifiera mästaren från Modern Jazz Quartet, vilket han utför med den äran.

Roger Svedberg, Bo Stief och Jesper Thilo

Med två klubbor i var hand låter han, likt en magiker, händerna dansa runt över vibrafonens metalltungor med full kontroll och spelglädje, kompad av en annan trollkarl, danske (förstås!) supertekniske basisten Bo Stief som utnyttjar kontrabasens register på ett manér jag inte trodde vara möjligt. Flyhänte pianisten Mattias Nilsson och stadige trummisen Bengt Stark kompletterar föreställningen med bravur.

Mathias Nilsson

 Vi blir självklart en sådan här hyllningsafton undfägnade klassiska MJQ nummer som ”Bags Groove” och den osannolikt vackra hyllningen till en av de främsta gitarristerna, franska hotkvintettens upphovsman, kompositionen ”Django”. Förutom ett flertal andra nummer ur MJQ:s repertoar förstås.

Bengt Stark & Bo Stief

Ett överfullt hus tog sista chansen att digga kvalitetsjazz innan julstöket sätter i gång.

Jesper Thilo ts, Roger Svedberg vib, Mattias Nilsson p, Bo Stief b, Bengt Stark dr

Text: Per Wikén
Foto: Lasse Seger

 

 

Skön klangrikedom för hyllade legenden Jan Allan

Få svenska (eller utländska) jazzmusiker når en obruten kreativ verksamhet vid 80 års ålder. Men av dem är Jan Allan vars tonspråk och personliga spelstil alltjämt fírar triumfer. Bevisat då han firade med ett av landets bästa storband - Norrbotten Big Band  från Luleå, under ledning av Joakim Milder, under devisen "Jan Allan 80" på Palladium i Malmö.

Jan Allan med nya skivan
Konserten var en födelsedagspresent med skräddarsydda kompositioner. Dessa hade komponerats av till för storbandet närstående bidragsmakare - Ann-Sofie Söderqvist, Cecilia Persson, Elin Larsson Forkelid, Håkan Broström, Jan Levander, Joakim Milder och Peter Danemo. Just det, den sistnämnde är mer känd som Malmötrumslagare men verkar numera i Luleå.

I bandet sitter för övrigt ett antal "fint Skånebördigt folk" - Tomas Franck ,ts, tidigare Helsingborg numera Köpenhamn som ersatte kollegan Karl-Martin Almqvist, Håkan Broström, as,ss, som länge varit medlem i NBB men på 70-talet ledde gruppen Equinox med Tomas, Peter Dahlgren, tb, Björn Hängsel, bastb och tuba. Speciellt Tomas, Håkan och Peter Dahlgren bjöd på många härliga inpass som starkt underströk deras imponerande klass. Inte minst Håkan som även visade prov på excellent kompositörskap i sin "Between me and you" med efterklanger från Thad Jones/Mel Lewis-eran.

Jan Allan backstage med saxofonsektionen
Men även andra NBB-musiker drog extra applåder för härliga insatser - typ Danne Johansson, tp, Mats Garberg, ts, Christian Spering, bas, Bengt Stark, trummor,och inte minst pianisten Adam Forkelid som använde pianot likt en palett med kontrasterande färgexplosioner med omisskännligt stilnedslag från Steve Kuhn.
Milder guidade oss med sin torra musikerhumor i att presentera Danemos "Boye" - med förnamnet Karin - som en "föraning om hur nästa år kommer att gestalta sig". Detaljstyrd i mörka sfärer därDanemo litat på musikens egen kraft och musikernas förmåga att forma den på ett tillfredsställande sätt.

Milders egna bidrag - "By the window", och de oblyga referenserna från Jan Allans "tidlösa" Grammisbelönade LP "Jan Allan 70", berättigat kallad "I stole it" bjöd på klangrikedomar  av mörker, lust och ljus, ett framrusandesuggestivt cinematografiskt äventyr. Med osökta influenser i både Gil Evans, Gary McFarlands och Don Ellis anda i denna generösa konsert som även kunnat kallats "Jan Ahead".

Jan Allan har genom åren profilerat sig genom ett starkt personligt uttryck och berör inte bara genom sin lyriska mjuka stil  (som även vinner i tydlighet och styrka) utan även genom sitt improvisatoriska element som känns ständigt närvarande och engagerande för både publik och medmusikanter.

Jan Allan med trombonsektionenIngen komposition kan nämnas före den andra i sina skiftande måleriska sinnesstämningar som passar Allan som hand-i-handske.  Allt från Cecilia Perssons "Avid Flyer", Ann-Sofie Söderqvists "Shades of blue", Elin Larsson Forkelids "Öppet hav" till finalnumret -  Jan Levanders händelserika "Tema med komplikationer".

Resutatet ligger ute på CD (Jan Allan 80) och kan mycket väl tangera en ny grammis. Speciellt fokuset på vår levande jazzlegend med en aldrig sinande musikalisk fantasi, rytmisk pregnans och med ett storband som kan nå olympiska höjder!

Text: Christer Nilsson

 

 

Sofie Hellborg med Hellskotta

Mejeriet Lund 13.11

Jag tog skydd en ogästvänlig torsdagskväll, undan blåst och regn och fann min tillflykt inne i Mejeriets resaturang. Ryktet hade nått mig att altsaxofonissan Sofie Hellborg skulle framträda med band, och jag såg fram emot en gungande afrojazzafton – Sofie har ju starkt profilerat sig inom detta gebit.

Men ack vad jag bedrog mig! Sofie och hennes unga medmusiker, på trummor, keyboard, gitarr och trombon, bjöd på tungt, rockigt, offensivt tunggung. Och visst var det ösigt värre, med ett dundrande komp under envetet återkommande blåsriff.

Sofie Hellborg på Mejeriet i Lund

Samtliga låtar var original från Sofies och basisten Erik Skotts pennor och hade titlar som t ex ”Söråkern” och ”Talk Walk” - en tung storstadsfunk med tätt ensemblespel och vilt utagerande solister. ”Trolls” var dedikerad bluesgitarristen James ”Blood” Ulmer, som tydligen en gång i tiden försökt förföra en ung Sofie. Men nu glömt och förlåtet. Och melodien ville uppenbart framkalla visioner av den djupa svenska trollskogen.

Några fläktar kom det i alla fall från österlandet och den afrikanska kontinenten, och tankarna kunde någon gång även föra en till Duke Ellingtons ”Djungle music”.

Sofie och co darrar verkligen inte på manschetten, dessa ungdomar besitter en påträngande energi som inte lämnar någon oberörd. Så jag gick hem i natten, ganska nöjd och uppiggad, även om föreställningen inte riktigt var vad jag förväntat.

Text & foto: Per Wikén

 

Finurliga kontraster genererade lyckorus

Nefertiti, Göteborg, 14/11

Utgår från att det var utsålt därför att trion, som är one of a kind, gjort sig ett namn efter tidigare besök i Göteborg.  Bortsett från Ethan Iverson vars läckra pianospel hördes på Nef i våras i Billy Harts grupp, var jag varken bekant med musiken eller musikerna från Minneapolis.

Genreövskridande The Bad Plus har med täta utgivningar byggt en ansenlig katalog, sedan debuten på större skivbolag 2003.  Konserten över två set i Göteborg tillägnas främst nya CD:n Inevitable Western.

Trion som kallats postmodernister inleder med att spela extremt långsamt. Pound för pound är så oemoståndlig att ögonen fuktas. Den åtföljs av en rytmiskt tilltalande figur i mediumtempo betitlad Wolf out. Efter denna makalösa rivstart tar talesmannen basisten Reid Anderson vid med en underhållande presentation.

The Bad Plus När de på scen och vi den entusiastiska publiken är uppvärmda, är tiden mogen för mer otyglade kompositioner. Av de många covers från andra genrer som de respektlöst omformar, bjöds vi endast på en från Aphex Twin. Anmärkningsvärt är att alla tre är lika flitiga med komponerandet. Extra stora guldstjärnor delas ut till kvällens liveversioner av The empire strike backwards, Seven minute mind och titelmelodin från Inevitable Western. Ljudet var förresten närmast perfekt balanserat, vilket kan vara helt avgörande  när  många nyanser trängs om utrymmet.

Hur beskriva deras sound? Vore missvisande att likna det vid en pendelrörelse, skiftningarna av uttryck kommer med samma hastighet som en blinkning. Oerhört tillfredställd och uppmärksam lyssnar publiken på såväl de fartfyllda fladdriga taktförskjutningarna som de eftertänksamma meditativa inslagen.

Naturligt nog spreds en varm atmosfär i lokalen.Till sin grundstruktur kan låtarna påminna lika mycket om en fuga som pulserande bebop. The Bad Plus signum är att ideligen  genom bländande samspel hitta nya infall, improvisera avvikelser från temat.  En befriande attityd i stil med EST på sin tid. I fenomenal samverkan uppnår gruppen fullödigt resultat.

The Bad Plus

Medlemmarna har gjort mycket vid sidan om, men det är bara David King bakom sitt spartanska trumset som jag skulle vilja beteckna som virtuos. Den beräknande urkraft och rytmkänsla som finns i hans trumstockar och vispar är häpnadsväckande. I första extranumret var hans duell med basisten hisnande när de plockade fram ett underbart groove. 

Annars fanns en kvalitet i att det inte var några längre solon som annars är brukligt, istället  prioriterades  instrumentens gemensamma klangbild. Trion som skapat ett eget territorium gjorde som framgått succé med sin lyssnarvänliga variant av avant garde. Efteråt i samband med skivköp, fick jag en pratstund med sympatiske Reid Andersson.
 

Nefertiti, Göteborg 14/11 2014

Ethan Iverson – p, Reid Anderson - b, David King - tr.

 

Folkmusik i Alvesta?

Alvesta Jazz & Blues lördag 8 november 2014

Det går verkligen inte att klaga på bredden i det musikaliska programmet hos Alvesta Jazz & Blues. Nutida jazz och blues naturligtvis. Svenskt, danskt, norskt. Ibland någon amerikansk musiker. Och nu även folkmusik! Eller var det verkligen folkmusik vi hörde i lördags? Ska försöka räta ut detta frågetecken.

Bakgrunden är följande: För ett år sen när Alvesta-klubben fyllde 20 år så spelade en trio som bland annat innehöll slagverkaren Petter Berndalen. Övriga i den trion var Örjan Hultén (sax) och Mattias Welin (bas). En fin trio och en fin konsert, där många i publiken noterade Berndalens fantasifulla trumspel. En viktig anledning, tror jag, till att klubbens bokningsutskott nu bokat in Berndalen med sina ”vanliga” medspelare i trion BLM. En grupp som spelat tillsammans i tio år. Och med rottrådar till den svenska folkmusiken.

Petter Berndalen i BLM

 OLodf Misgeld och Olle Lindvall i BLM

 

 

 

 

 

 

 För det är nog där som BLM:s musik börjar. Men frågan är om den också slutar där? Konserten började i någon polska, sedan vidare till musik skriven av mest gitarristen Olle Lindvall. Och via tre låtar från Orsa-spelemannen Jösse Anders, som trions medlemmar framförde som varsitt solonummer, ut i något som ibland lät som blues, ibland som rena rock-riffen, ibland som jazz. Främst var det Olle Lindvall som slet och drog i gränserna för musiken och där Berndalens blixtsnabba trummor följde med, samtidigt som Olof Misgelds fioler försökte hålla kvar en folkmusikalisk grund. En kreativ motsättning som skapade fantastisk musik under kvällen. Något som publiken helt klart både uppfattade och uppskattade! En kommunikation mellan musiker och lyssnare som bidrog till både spel- och lyssnar-glädje.

BLM

Det blev en lång och innehållsrik konsert som inte slutade förrän trion spelat två extranummer! Varmt blev det, inte minst för Berndalen som hade på sig en nyinköpt islandströja. Men också en emotionell värme som alltid uppstår ur bra musik.

Fin musik fick vi också från förbandet Albatross, elever från S:t Sigfrids folkhögskola i Växjö. En något ovanlig kvartett, med fiol i sättningen.

Klara Elmdahl i AlbatrossAlbatross

Man spelade bland annat en finstämd ballad av McCoy Tyner och Horace Silvers Tokyo blues. Speciellt den senare blev rolig och lättsamt funkig med kombinationen piano-fiol. Återigen nya elever på folhögskolan som vi gärna hör som förband fler gånger!

Text: Jan Strand

Foto: Bo Granefelt

Alvesta Jazz & Blues lördag 8 november 2014:

Albatross: Klara Elmdahl fiol, Kevin Nguyen p, Julius Ekvall b, Albin Fållbäck dr.

BLM: Olof Misgeld fiol altfiol, Olle Lindvall g, Petter Berndalen dr perc.

 

Gyllene Skivan

guldcd neutraltext 

Omröstningen inleds inom ett par dagar!

Annonser